Monday, August 19, 2013

Homesick

Today is my homesick day. Bersyukurlah bagi sesapa yg ada dekat dgn ayah & mak. Kami yg jauh ni sgt jeles. Sekian, terima kasih.

posted from Bloggeroid

Monday, August 12, 2013

Beth & John

Tetiba teringat. Bila tetiba teringat, tangan gatai nak menaip. Maka, di sinilah tempat yg sesuai sekali. Sebab x ramai pon yg tau blog ni. Selamat sikit. Muahahaha.

Kejadian berlaku pada bulan April 2013, waktu kat airport di Hanoi, tengah tunggu kapai terbang nak balik ke Ho Chi Minh. Wahh, specific nyaa. Haha.

Setelah selesai menunaikan solat, eden berlegar legar di sekitar kawasan departure tu, mencari port yg best utk layan lagu sambil berangan. Setelah selesai survey, eden terjumpa satu port yg mcm best. Maka eden pun duduklah.

Rupa-rupanya eden duduk bertentangan dgn satu old couple. Maka seperti biasa eden pun senyum lah. Sebab eden rasa kalau senyum, org yg diberi senyuman tu akan rasa dihargai. Wah chewahh. Mcm la depa rasa mcm tu kan. Haha. Takpa la, senyum tu kan sedekah. Ikut suka la apa yg org yg diberi senyuman tu nak rasa.

It turned out to be the couple is very friendly. Maka eden pon berbicara, bersembang dan seangkatan dengannya dgn couple tu. Yg perempuan tu namanya Beth manakala yg lelaki tu namanya John.

Maka kami pon berceritalah sambil tunggu flight. Depa dari Georgia rasanya. Pehtu yg Beth tu siap nyanyi lagu Ray Charles lagi. Hehe. Sgt cool eden rasa. Sbb dia mcm happy-go-lucky. Ceria saja.

Depa tak lokek nak bercerita pasai pengalaman depa terutamanya Beth. John rupanya ada kerja kat KL, jadinya Beth ikut teman. Lepas abes keja John depa start jalan2, mcm world trip la jugak.

Yg bestnya dia cerita pengalaman dia kat KL & org2 baik hati yg dia jumpa sepanjang dia duduk kat KL. Dia kata dia seronok jln jln kat situ. Eden tumpang bangga sat. Hehe. They even asked me about my work and whether it went well or not. And they even asked my opinion regarding the general election (waktu tu tengah sibuk pasal pilihanraya). So I answered them happily. I guess I am that kind of person who is comfortable in voicing out opinion to strangers. Hahaha.

Those conversation with them help me to kill the time at the airport. Actually, it is more than that. They helped me to realize many things. Because by now, I'm already lazy to type, I'll just summarize it into bullet points, as follows (chewahh skema pulak):

1. When you do kindness even if it is a small kindness, people will remember it.
2. Strangers can help you to see life in a different perspective.
3. Being happy help you to continue your journey in life.
4. When you have your loved ones by your side, everything is possible.
5. Travelling help you to learn more about everything.

That's just some of the key points that I obtained throughout my conversation with them. Sometimes, talking to strangers do make us realize something that we often neglected. I'm thankful for the brief encounter with them. Thanks Beth & John! :)

p:s/ I want someone that I can grow old together with! Hahaha. (Okay that is cheesy like cheesy wedges. Nak termuntah eden). Hahahaha.

posted from Bloggeroid

Sunday, August 11, 2013

Teringin teringon teringun teringan teringen

Lepas tengok Dikir Zikir, teringin nak pi Istanbul tengok Blue Mosque & Tulip.

Lepas tengok Running Man, teringin nak pi Macau buat bungee jumping kat Macau Tower.

Banyak aih teringin. Duit ada? Ada la tapi tak la belambak bole kluaq macam mesin atm ceruih ceruih. Nak kumpui duit, nak kumpui duit, nak kumpui duit, nak kumpui duit, duit kumpui nak...

posted from Bloggeroid

Wednesday, August 7, 2013

Sensitip

Tak suka lap mengelap.
Serius x suka.
Hidung berayaq.
Mata sebelah gatai, merah, bengkak.
Muka gatai.
Sadisnya kalau dah sensitip dgn habuk.
Bersyukurlah bagi sesapa yg x sensitip dgn habuk, debu & seangkatan dengannya.

posted from Bloggeroid